LA here we come!

Fortfarande soligt. Fortfarande varmt. Fortfarande glada. Fortfarande i Santa Barbara med andra ord.

De senaste dagarna har varit fyllda med roliga upplevelser. Kanske inte direkta aventyr som vi sakmt bort er blogglasare med tidigare, men anda roliga upplevelser.
Efter festen i lordags borjade Jonthe genast ta kontakten med en sot tjej han hade traffat pa festen. Detta resulterade i en dejt i mandags.

Dejten gick bra och resultatet av det hela slutade med att dom ar kompisar. Bra det.
Snall som attan som tjejen var erbjod hon sig darfor att visa oss runt pa skolan dagen efter. Detta tackade vi givetvis inte nej till. Vi fick till och med vara med pa en av hennes lektioner! Frackt att ha vart pa en "class" pa ett av usas battre universitet. Dock var det kanske inte sa himla roligt nar man val var dar, da kursen handlade om konflikten i mellanostern. Detta pa en svarforstalig amerikanska = usch!

Menmen, idag ligger konflikten mellan israel och palestina langt borta i vara sinnen, for idag bar det av till sjalvaste LA! (Los Angeles).
Erik, som vi namnt tidigare i denna blogg, ska ocksa ner idag och kolla pa Kiss som spelar i LA ikvall, aker med i bilen. Trevligt, trevligt. Lar ju dock vara givet vad som kommer spelas pa cd-spelaren, ar jag radd.

Men det som har upptagit var fascination mest de senaste dagarna ar nagot helt annat an det jag tidigare spottat ur mig. Det ar himlens plats pa jorden helt enkelt. Yogurtland. Man far helt sjalv fylla en bytta med frozen yogurt (typ glass, och dom har oandligt manga olika smaker), sedan far man lagga pa topping helt sjalv, och det ar underbart! M&M, oreo, kiwis, jordgubbar m.m, det finns allting!!! Helt underbart!

Och inte nog med det. Vi har aven hittat lite av ett nytt intresse har i usa, namligen att ga pa bio. Kostar nastan ingenting (igar kostade det faktiskt ingenting). Underbart det med!

Sa nu ska vi ner till LA om bara nagra minuter, men vi kommer tillbaks hit till Santa Barbara redan imorgon. Hur lange vi sedan stannar har da ar en annan femma. Men som en klok man en gang sa: den som lever far se!

Happy Thansgiving!

Hasta la vista, Isla vista!

Om man utgar fran det tempot som vi har haft under resans gang borde vi saledes vara anda uppe i Canada nu. Men for en gang skulle har vi dragit ner takten och ar fortfarande i det soliga Santa Barbara, som fortfarande ligger i Californien.

Vi har nu varit har sedan i onsdags tror jag det ar, och vi stormtrivs! Trakigt dock att skolan ar full av svenskar! Fast i arlighetens namn kanske det ar lite skont med. Amerikanare ar ju lite speciella ibland. Whatever..

Det hela borjade med en mycket lustig incident i onsdags som agde rum i Santa Barbaras City Colleges bibliotek. Jag och Jonathan sitter vid varsinn dator och mer eller mindre dodar tid nar jag, Robert, hor nagra bakom mig prata svenska. Som den svensk man faktiskt ar reagerar man ju givetvis och vander sig om.
Mycket riktigt. Dar stod ett gang svenskar.
Det roliga ar dock inte over har. En av svenskarna var ingen mindre an Erik (Roberts brors kompis). Sa Robert haver ut sig i all hast: Erik!
Gissa om han blev forvanad!!!

Vi har sedan dess hunnit med en liten rundtripp i staden samt ett restaurangbesok med bio som "efterratt" med denna Erik. Mycket trevligt!

Vi skulle igar ocksa pa en fest med samma man, men dock blev det lite kappar i hjulet med dessa planer.
Capriel, var amerikanska van som ocksa hon gar pa College har, fick antligen kontakt med oss och de nya planerna blev saledes att traffa henne for att prata om framtiden. Alltsa julafton.

Dock blev det lite mer an att bara sitta ner och prata. For att uttrycka mig enkelt: Det var en satan sa stor fest! Och eftersom vi ar under 21 sa tar vi varje tillfalle vi far att festa! Det som jag tycker gjorde denna Collegefest magnifik var att man var utomhus pa en stor tradgard och festade mitt i natten mitt i november. Ingen hade jacka heller. Men det coolaste av allt var helt klart att det stod en DJ med full utrustning i en tradkoja och spelade musik sa hela USA rorde pa sig!

Det var helt klart en kvall som ar vard att minnas, och vi har redan manga historier fran denna kvall som ni antagligen kommer att fa ta del av i framtiden!

Planerna for de kommande dagarna blir att stanna har i Santa Barbara nagra dagar for att sedan aka ner, formodligen tillsammans med Erik, till Los Angeles over onsdag och torsdag.
Sa, stay tuned.

Soliga halsningarna fran Californiens klippor!

"Where is hollywood?! The famous hollywood, you know?!"

Solen gar upp i oster och ner i vaster. Robert och Jonthe vaknar upp i soder och gar och lagger sig i norr. Sa kommer mestadelen av var Californienresa att se ut.
Vi borjade alltsa "avslappningsveckorna" ner i San Diego som ligger i sodra Californien. Nagra dagar pa stranden dar och vi var bade brunare och mer utvilade an innan.

Men nagra dagar rackte gott och val och vi beslot oss darfor igar att lamna staden och ge oss av norrut igar. Efter att ha suttit fast i trafiken kring Los Angeles ett sju-i-helsikes bra tag lamnade vi motorvagen och snurrade upp i Hollywood. Dock sag det inte riktigt ut som vi tankt oss, sa jag bestamde mig for att fraga nagon. Detta blev lite lustigare an vad jag tankt mig, da vi redan var i Hollywood. Dock inte i kandiskvarteret.

"Excuse me, we're looking for hollywood", fragade en lagom forvirrad Robert.
Kvinnan vid bensinmacken kollade fragande och sa: "Hollywood?"
Vem kanner inte till hollywood, tanker Robert och haver ur sig: " Yes, the famous hollywood, you know?!".
Kvinnan tittar fortfarande lika forvanat tills Jonathan kommer till min raddning och sager: "Hollywood hills".
Kvinnan brister ut i ett leende och fattar med ens att vi inte ar nagra knappskallar, bara vanliga turister.

Ett enligt mig mycket roligt scenario.

Sagt och gjort tog vi oss upp till det kanda Hollywood Hills dar vi tappade bort oss. Sa klart.
Efter att dreglat till fina villor och lyxiga bilar akte vi ut pa motorvagen igen, som denna gangen tog oss hela vagen till Santa Barbara, dar vi snabbt och enkelt skulle hitta ett stalle vi kunde sova pa. Dock visade sig det vara svarare an vi trodde och efter en stunds letande trottnade vi. Vi lamnade staden och akte ut till ett shoppingcentra utanfor staden och slaggade pa deras parkering.

Jag kan saga som sa har: Imorse behovdes det ingen vackarklocka for att fa oss att vakna. Bada flog upp ur sangen nar en polis knackade pa bilrutan. Det var tydligen olagligt att sova dar. Men eftersom vi bemotte honom med ett smile fick vi ocksa ett tillbaka. Ingen boter denna gang. Tack gode gud for det.

Men detta var allt som var vart att namnas denna gang, men som vi brukar saga:

Stand by for more information

Californien, The Golden State

Japp, nu sitter vi pa ett bibliotek i den fina strandstaden San Diego i sodra Californien. Har ar vadret en bit over 20 graderna och palmerna ror sig fint i den svaga brisen fran havet. Vad mer kan en manniska onska sig i mitten av november. Hoppas ni har det lika gott hemma pa goteborgs fina strander. Skamt o sido.

Vi lamnade staden Las Vegas for nagra dagar sedan for att ge oss ut i usas varmaste punkt, Death Valley. Detta ar en nationalpark som erbjuder riktigt fint landskap och givetvis soligt och varmt vader, oavsett arstid.

Varat besok i Death Valley varade dock inte langre an nagra timmar da de blir sa forbannat kallt om natterna i oknen. Det rackte med en natt utanfor Las Vegas for att bada tva skulle vara ense om den saken att vi inte skulle tillbringa fler natter dar.

Hur som helst, oknen i Death Valley sag ut precis som oken i till exempel Aladinfilmerna, Fina, slata sanddynor som flyter in stora pampiga bergsfotter.
Vi har lite fina videos och bilder fran nar jag och Jonthe gav oss ut pa en vandring som kostade oss ett par vattenflaskor, om man sager sa.

Medans vi vantade pa att biblioteket skulle oppna har i San Diego idag fick vi ocksa lost en praktisk detalj for Thanksgiving. Vi traffade tva enormt trevliga snubbar som ocksa vantade pa biblioteket som snabbt och enkelt gjorde oss nagra Coronas rikare.

"I can buy a gun and kill for my land,
But Im not allowed to have a beer in my hand"

Ett litet lustigt citat som finns i sinnet hos manga amerikanska ungdomar eftersom dom ar fullt tillatna att kopa shotguns och gevar nar de ar 18 ar men inte for kopa alkohol forran de ar 21.

Men nu har inte vi mycket mer att dela med oss av for tillfallet forutom att tillagga var sorg och uppgivenhet att torslandaskolan har brunnit ner. Fyfan vad trist!

Men det finns inget for oss att gora at den saken nu, sa istallet glider vi ner till Playan och battrar pa brannan lite.

Hasta La Vista!

Viva Las Vegas!

Aspen - Canyonland - Grand Canyon - Las Vegas. Inte vilken resrutt som helst. Pa denna lilla stracka har vi sett 2 av 30 olika saker man bor ha sett innan man dor. Vi stormar fram mot ett snart fullspackat liv, kan man nastan saga.
Om inte annat sa tror jag inte livet har sa mycket mer att erbjuda oss an vad det just nu gor.

Som ni forstar av inlaggets rubrik samt av den lilla resebeskrivning jag gav er, sa sitter vi just nu i Las Vegas. Staden som verkligen aldrig sover. Detta fick vi erfara igar redan igar.
Det var efter morkrets inbrott som vi med varan killer-van rullade in i Las Vegas och dess neonupplysta gator och pyramider och jag vet inte vad.
Vi har idag strosat runt pa gatorna och sett allt fran kopior pa Caesars gamla romaremperium, New York, Moskva, Paris och jag vet inte vad. I denna stad fascineras knappt av vad som finns har, utan snarara vad som inte finns har. Las Vegas har verkligen allt.

Dock ska vi inte sticka under stolen med att vi mottes av en trakig erfarenhet av staden igar. Planen var att snabbt och enkelt hitta en camping nagorlunda centralt i staden, vilket vi ocksa gjorde. Det som daremot gjorde oss lite griniga var att det var, tro det eller ej, 21 ars grans pa att campa har! Ibland borjar man ju undra vart varlden ar pa vag... I europa far man i manga lander dricka alkohol redan vid 16 ars alder, i Las Vegas far man inte ans campa forrans man fyllt 21. Patetiskt!

I all frustration satte vi oss istallet i bilen och korde ut fran staden i hopp om att hitta en "normal" camping. Detta resulterade att vi till slut stannade bilen och sov ute i oknen mitt emot en dygnet-runt-oppet shellmack!

Men det var det om Las Vegas det, for mer tror jag inte vi kan beskriva denna fantastiska stad med stavelser. Detta ar en stad som maste upplevas pa plats, helt klart!

Men resan hit fran Aspen var som jag namnde ovan en lang och underhallande resa. Vart forsta stopp var Canyonland nationalpark som var mycket vackert. Dock sa tog vi oss en an gang vatten over huvudet. Vi, eller snarare, Jonathan, foll for frestelsen att ge sig ut pa de smala, nastan "off-road"-vagarna som ledde ner i Canyonerna. For er som inte vet hur sadana ser ut kan jag rekomendera att googla pa det! Pa vag ut i oken och mot sick-sack vagarna som skulle ta oss ner till floddalen stod det skyltar som tydligt beskrev att det var ett maste med fyrhjulsdrift och rekomenderat med kedjor. Detta har vi inget av, men tva extremt coola cowboys hade vi i bilen: Jonathan och Robert. Vad mer kan behova, tankte vi. Dock kom vi pa andra tankar halvvags ner till dalen da vi i en svang skymtade 3 bilvrak som hade akt over kanten. Det var da vi insag allvaret och lyckade med nod och nappe vanda bilen och ta oss upp igen. Ett minne for livet, Oh yes!

Efter denna skakande upplevelse begav vi oss ner mot Grand Canyon och dess nationalpark. Vart att namna ar att Grand Canyon ar ett av varldens atta underverk, vilket vi forstod mycket val nar vi med vara blotta ogon sag dess skonhet. Vilken natur! Jag kan sitta har och skriva tusentals synonymer till vacker, men jag tror anda inte detta skulle vara tillrackligt far att ge en rattvis beskrivning av den fina natur som finns i Grand Canyon. Rekomenderas starkt fran oss att besokas om ni nagon gang satter er fot i usa.

Fran Grand Canyon bar det sedan av till Las Vegas via Hoover-dammen. En hyffsat cool upplevelse det med. For er som inte vet vad hoover-dammen ar for nanting kan vi rekomendera att poppa er en skal med popcorn och se filmen jagad.

Det var allt om det som hant, sa nu lite om det som komma skall.
Imorgon bar det av till Death Valley, som ar usa:s varmaste punkt och enligt vad vi hort en mycket vacker oken. Sedan bar det av ner mot San Diego for att sedan kora pa den vackra motorvagen langs Californiens kust upp mot Los Angeles och Santa Barbara, dar vi ska festa i syfte att fira thanksgiving med en amerikansk van, Capriel som hon heter, (samma van som vi senare ska fira jul med i Seattle).

Nu ska vi ut i oken-natten och se vart neonljusen tar oss!

Stand by for more information!

Fran okenvagar till att sitta fast i snodrivor pa 12 timmar!

Det har hant bade mycket och litet sen vi skrev sist. Jag ska forklara varfor.
Den enda anledning till att jag anser det ha hant lite kring oss de senaste dagarna ar att vi inte gjort nagot riktigt galet som far er foraldrar dar hemma att nastan skaka av orolighet. Dock har det hant mycket, mycket annat.

Sist vi skrev har i bloggen satt vi pa ett bibliotek i Texas huvudstad Austin med massa uteliggare. Nu sitter vi pa ett tyst och lugnt bibliotek i en av de dyraste orterna i USA, namligen Aspen, Colorado.

Efter att ha bestamt oss for att lamna staten Texas for att ge oss av norrut gick det hela mycket fort. Fran att ha vaknat upp i oknen i sodra New Mexico till att ga till sangs i en nationalskog i Colorados underbart fina bergslandskap, det kallar jag en resa som heter duga det!
Men det var inte bara att kora pa trakiga vagar, utan det hande en hel del under denna sjuka resa med. Vi hann gora kortare visiter i 2 nationalparker (Guadalope Mountains och Carlsbad Caverns), men hann aven med lite action. Den forsta parken som lag i norra New Mexicos okenberg var mycket maffigt. Da vi aven bestamde oss for att hika upp till en av topparna. Det var varmt, bergigt och tort. Vi gick en bit in mot bergerna bland alla mojliga kaktus arter och djurarter ( inte man vill traffa pa) som vandrade i buskarna. Till slut kom vi till en skylt som varnade for mountains lion ( Bergslejon ) Eftersom jag o Robert inte var rutinerade nog valde vi att vanda o dra oss mot Carlsbad Caverns som lag bara nagra miles fran Guadalope vid gransen till Colorado.
Carlsbad kan vi namna snabbt ar en farsinerad grotta som ligger 228 meter ner under marken. Nar vi kom ner dit sa ar det som en hel ny varl oppnas fast i underjorden. Pa sommaren lever over 1 miljon Mexican Freetail bats (fladdermoss) dar nere och hela ytan ar narmare 14 fotbollsplaner.

Ni som kanner oss vet att vi ibland kanske kan vara lite naiva. Detta vet vi sjalva ocksa om, men det ar inget vi alltid bryr oss om. Sa vi korsade gransen och upp mot bergen. Att ligga pa de vagar som ledde igenom Rocky Mountains mot Aspen var bland det vackraste upplevelser ett oga kan se. Tank er sjalva, ensam vag med enorma glaciarstoppar runt dig samt floder som rinner bredvid dig och utsikter utan dess like. Det var bara att njuta. Sa nar vi val var uppe i Colorado ville vi hitta en camping. Det var morkt och kallt som attan! Trots detta samt att en kille pa en bensinmack hade varnat oss for att det kunder vara mycket sno i det omrade vi skulle till, gav vi oss ut pa jakt efter en camping i nationalskogen dar alla campingar tydligen lag. Dock utan resultat.
Vagen in i skogen var isig, branta backar och snofyllda till max! Inte sa latt att ratta en stor och klumpig "Killer-Van" dar. Trots dess "Alround"-dack!

Hur som helst kom vi till slut fram till ett stalle vi kunde sova, men bada tva var ganska skramda nar vi gick och la oss. Mitt ute i Colorados skogar dar det ar kolsvart, och som graddan pa moset hade vi inte heller nagon tackning pa telefonerna!

Men nu bar det av fran Aspen ner till Utah och alla fina nationalparker. Monument Valley, Grand Canyon m,m. Googla garna pa bilder om ni vill bli lite avundsjuka, haha!

Det var allt fran oss nu, men som vi brukar saga:
Stand By for more information!

Howdy Howdy, Tatuerad i Texas!

Nu bar det av till oknen och den absolut vastra delen av USA. Men forst ska vi i detta inlagg sammanfatta var harliga tid i Texas huvudstad, Austin.

Vi kom hit till Austin i torsdagskvall med forhoppningar att staden faktiskt skulle vara sa cool som alla hade sagt att den var. Och efter att snabbt hittat en parkering mitt inne i centrala Austin (mitt emot ett harbarge for hemlosa) var det raka vagen ut pa stan for att se vad den hade att erbjuda.
Vi kom ganska omgaende i kontakt med en skon metal-snubbe som sa att det var 18 ars grans pa det stallet dar hans band senare under kvallen skulle upptrada. Schysst, tankte vi. Dit gar vi. Sagt och gjort, vi tog en bit mat och gick sedan dit.

Dock hann inte ens bandet borja spela forran vi bestamde oss for att ta vart pick och pack och ga darifran igen. Ett riktigt sunkigt stalle med bara massa "metal-kids". Inget for oss.

Dock drar detta inte ner Austins toppbetyg det minsta, for pa resterande delen av denna underbara och langa 6th street fanns det sa omottligt mycket entertainment att erbjuda. Allt fran tatuerare, vilket jag aterkommer till senare, till goa matstallen.

Eftersom vi inte kom in nagonstans (21 ars grans i detta i bland dumma land) strosade vi istallet runt och njot av atmosfaren i denna western-stad.

Men nu till detta inlaggets hojdpunkt: Tatuering.
Som jag namnde tidigare fanns det ett stort utbud med tatuerare i denna stad och speciellt pa just 6th street-gatan. Vi tog darfor kontakt med en av dom som vi tyckte sag serios ut och kollade lite priser.
Priserna var bra och bada var klart overens att om vi nagon gang i vara liv ska ta en tatuering, sa var det just da, och i just Austin, Texas.
Just darfor gjorde vi det!! Vad vi tatuerade in lamnar vi dock som en overaskning. Jag vet dock att jag, robert, har sagt till nagra hur tatueringen ser ut, men till alla er som inte vet sa far ni lida i ovisshet i lite mer an 2 mander till!

Men nu ar det dags for oss att hanga pa oss cowboyhattarna och kora rakt ut i oknen!

With Love From Austin, Texas